2012-05-19:
I
Dagens Nyheter kan man idag läsa om att Pentagon i sin årliga rapport uppger att Kina är det
land som satsar mest på industrispionage. Detta är inget nytt - det senaste året har man kunnat
läsa åtskilliga kvalitativa rapporter och artiklar om hur Kina bedriver spionage mot företag
och universitet i hela västvärlden. Detta kräver så klart att man läser till exempel amerikanska,
tyska eller brittiska tidningar - svensk media har inte nämnt särskilt mycket om saken. Ändå är
svenska universitet och företag drabbade. Akademisk forskning, tänkt att med tiden skapa svenska
arbetstillfällen, försvinner i regelbunden takt ut ur landet utan större reaktion hos myndigheterna.
Förra månaden
rapporterades om att industrispionage årligen kostar tyska företag 4,2 miljarder euro. Kina är
inte ensamma - motsvarande verksamhet bedrivs till exempel av USA och flera länder i östra Europa.
Någon motsvarande rapport om industrispionage i Sverige lär vi emellertid med all sannolikhet
inte få se.
/ Simon
2012-05-18:
Årligen grips och/eller utvisas ett antal personer misstänkta för flyktingspionage i Sverige.
Tidigare i år utvisades till exempel en hög tjänsteman vid Rwandas ambassad och en nyligen
häktats burundisk man i Örebro. Enligt säkerhetspolisen ägnar sig omkring 10-20 länder åt
flyktingspionage i Sverige. I regel riktas denna olovlig underrättelseverksamhet mot regimkritiska
exilgrupper och enskilda oppositionella. Syftet är oftast att kartlägga dessa exilmedborgare för
att genom olika former av påtryckningar tvinga dem till tystnad. I enstaka fall har regim- kritiker
till och med tvingats bli informatörer.
Spionage mot regimkritiker inom och utom det egna landet är inget nytt och på 1980-talet bedrev
till exempel Sydafrika omfattande flyktingspionage. En av regimens agenter var juristen Vanessa
Brereton - i agentrapporterna benämnd RS452. Brereton rapporterade till den sydafrikanska polisen
1984-1991 samtidigt som hon officiellt var en stark motståndare till apartheid. Efter det att hon
2003 avslöjats valde hon att gå ut offentligt och berätta hela sin historia.
/ Simon
2012-04-04:
Med anledning av att Bertil Ströberg avlidit vill jag rekommendera Pelle Berglunds bok Spionfallet Ströberg.
/ Simon
2012-02-29:
Brittisk media rapporterade i veckan om ett antal nyupptäckta underjodiska bunkrar i East
Yorkshire vilka under andra världskriget, i händelse av en tysk invasion, skulle användas
av den planderade engelska motståndsrörelsen; Auxiliary Units. Då det aldrig blev
någon invasion och motståndsrörelsen därför aldrig aktiverades har desamma aldrig riktigt
uppmärksammats efter kriget. Först på senare år har brittiska entusiaster börjat gräva i
ämnet och intervjua de få motståndsmän som finns kvar. Dokumentationen är dock knapphändig
och många av de som kunde ha berättat har försvunnit. Därför är det glädjande när det som nu
dyker upp nya detaljer om denna bortglömda krigshemlighet.
/ Simon
I den brittiska dokumentären Hitler's Britain skildras närmare hur Auxiliary Units
skulle agera:
2012-02-19:
Det sägs att omkring 5000 personer, direkt eller indirekt, arbetade för Office of
Strategic Service (OSS) i Sverige under det andra världskriget. Hur korrekt denna siffra
är vet jag inte, men säkert är att omkring 75 tjänstemän under samma period passerade
genom OSS-kontoret i Stockholm. Som mest, under våren 1945, fanns där omkring 50 tjänstemän.
Flera av personerna som på ett eller annat sätt arbetade för OSS var svenska medborgare.
I arkiven hittas som exempel täcknamnet Mohammed, med kodbeteckning 1897,
vilket vid närmare granskning visar sig vara en fanjunkare vid Västernorrlands regemente
(I21) i Sollefteå. En av personerna som avlönades av OSS visar sig vara gift med en av
den svenska säkerhetstjänstens mer kända frontfigurer, en annan var tidigare litauisk
ambassadör och en tredje litteraturprofessor. Den mest kända OSS-kontakten var Raoul
Wallenberg som stod i förbindelse med Iver C. Olsen, ansvarig för ekonomiska frågor inom
OSS i Stockholm. Personerna som anlitades på neutral mark fick sällan någon mer komplett
utbildning för de uppdrag de skulle utföra; det var helt och hållet upp till handledarna
att instruera dem för att undvika allt för förödande misstag.
/ Simon
2012-02-15:
I ansedda Time Magazine och flera andra amerikanska tidningar kunde man våren 1959
läsa om hur Sovjetunionen utbildade de agenter som skickades till USA. Enligt tidningen
fanns det i Ukraina en hel stad endast till för att förbereda agenterna så att de väl i
USA skulle uppfattas som äkta amerikaner. Från de sovjetiska universiteten rekryterades
stadens cirka 1000 invånare och dessa fick tillbringa 10 år i staden innan de kunde påbörja
sina uppdrag. Staden i fråga, Vinnytsia, skulle vara en exakt kopia av en amerikansk småstad
och agenterna fick här lära sig allt om livet i USA.
Ett par månader efter denna uppseendeväckande nyhet kommenterades historien av sovjetiska
Pravda som skrev att befolkningen i Vinnytsia skrattade åt det som rapporterats.
Enligt Pravda fanns ingen som helst sanning i historien och för en gångs skull höll de sig
själva till sanningen; spionstaden har aldrig existerat. Myten om staden passade dock väldigt bra
ihop med den amerikanska politiken och den kom därför länge att presenteras som en sanning.
Att spä på den egna befolkningens rysskräck var enbart positivt enligt den amerikanska ledningen.
Lite anmärkningsvärt kom uppgifterna om staden från den svenska majoren Per Lindgren som
annars var en mycket pålitlig källa. Major Lindgren (1901-1979) hade under andra världskriget
tjänstgjort inom försvarsstabens underrättelse- avdelning och på senare år författat åtskilliga
böcker om spionage och sabotage. Som sakkunnig bistod han Carl Olof Bernardsson när han skrev
den klassiska boken Spionpolisen går på jakt (1952) och i slutet av karriären skrev
han tillsammans med Bertil Häggman boken Industrispionage i Sverige och i utlandet
(1975). Total kom han att författa ett dussintal egna böcker inom ämnesområdet.
Allt om Vinnytsia-historien är dock inte skrivet och nya uppgifter gör att jag får anledning
att återkomma till staden längre fram.
/ Simon
2012-02-13:
I svensk och internationell media kan man idag läsa om utvisningen av Evode Mudaheranwa,
sedan 2011 counsellor vid Rwandas ambassad på Dalvägen i Stockholm. Det svenska
utrikesdepartementet säger inget om de bakom- liggande orsakerna, men en anonyma
tjänsteman uppger att Mudaheranwa gjort sig skyldig till flyktingspionage. Det finns
heller ingen orsak att betvivla detta; flera rwandiska exilorganisationer har gjort det
till vana att reta upp den rwandiska regimen som i sin tur håller ett vakande öga på
dessa. Gissningsvis har Mudaheranwa ägnat ett allt för stort intresse åt föreningar
såsom RFIEKU (Rwandiska föreningen för integration, enhet och kulturella utveckling)
och Kommissionen för enheten och försoningen mellan det rwandiska folket.
Flyktingspionage är idag relativt vanligt förekommande vid ett antal länders beskickningar
i Sverige. Ett av de mer allvarliga fallen av flyktingspionage utspelade sig dock under det
andra världskriget. År 1944 anhölls John Alexander Lönnegren, journalist och chef för
Skandinaviska telegrambyrån, tillsammans med Robert Paulson, byråchef vid Statens
utlänningskommission. Via Lönnegren hade Paulson under lång tid lämnat ut uppgifter till
Tyskland om flyktingar i Sverige. Medan Lönnegren klarade sig från straff dömdes Paulson
till fängelse i ett år och nio månader. Förhoppningsvis var denna historia, där en svensk
tjänsteman lämnade uppgifter om flyktingar till det land de flydde från, en engångshändelse.
/ Simon
2012-02-12:
Varje år noteras i svensk media ett antal fall med personer som ertappats med att bedriva
spionage i Sverige. Under nära på hela 1900-talet har det i regel rört sig om personer som
bedrivit militärt spionage mot Sverige, men de senaste tjugo åren har industri- och
flyktingspionage blivit allt mer dominerande. Mindre vanligt är rapporter om personer som
i andra länder ertappats med att bedriva spionage för Sveriges räkning. Då sådana fall
lämpligen förnekas är det inte alltid att de ens resulterar i en notis i svensk media.
Frånvaron av rapporter är dock inte total; med reservation för eventuella senare rapporteringar
skedde detta senast 1996 då en svensk kurir ertappades med att köpa hemliga handlingar och
utvisades från Ryssland. Mer historiska fall finns dock och ett sådant rör löjtnant Gustaf
von Essen som 1913 arresterades i Ryssland. Essen tilläts efter en kortare tid att lämna
landet och inget åtal väcktes. Enligt dåtida rapportering i svensk media kunde han omöjligen
vara spion.
/ Simon
2012-02-04:
De tyska agenter som under andra världskriget vändes till brittiska dubbelagenter undergick
alla förhör av MI5:s experter. Förhören genomfördes i regel vid Camp 020 - MI5:s egna
interneringsläger som hölls hemligt för Röda Korset. Metoderna var enkla men funktionella
och används än idag. Nedanstående instruktionsfilm gäller det arbete som amerikanska
flygunderrättelseofficerare utförde under krigsåren, men de metoder som beskrivs är likväl
aktuella. I boken Agent TATE - Spionen som lurade Nazityskland som publiceras till
hösten kan man läsa mer om hur britterna förhörde tyska agenter.
/ Simon
